lyss till SYRSANS sång
Sammanbiten och lite illamående, nja det kanske inte är det uttryck man i första hand strävar efter när man jobbar med ett självporträtt, men en bild tar ofta sina egna vägar och utan att man märker det så fångar den upp hur man känner sig i just det ögonblicket. Med facit i hand så kan jag säga att det stämmer på den här bilden – vid tillfället i fråga var jag sammanbiten då jag var väldigt trött och kände mig lite sjuk, så den här bilden är nästan fånigt dokumentär. (Längre ned på sidan hittar du en enkel tolkning av denna bild).
Med detta vill jag säga – var inte rädd, jag är inte så här surmulen i vanliga fall. Och – var inte rädd för det som kommer ut när du skapar dina bilder, de är ju trots allt bara bilder. Och det går alltid att göra en ny, och en ny, och en ny...Att förlora sig i processen och glömma bort tiden är en underbar upplevelse. Häret och nuet är liksom det enda som då existerar och alla tankar på eventuella åtaganden och bekymmer är som bortblåsta. Fokuset som skapandet kräver fungerar som en genomsköljning av hela dig och blir både helande och energigivande. Det är i alla fall min upplevelse och jag skulle inte vilja leva utan den känslan.
Att resultaten ibland blir helt uppåt väggarna är av mindre betydelse, även om man förstås kan känna sig oerhört besviken på en bild som känns helt hopplös. Men. Om du kan komma ihåg att även de förskräckliga bilderna fyller en viktig funktion kanske det kan kännas lättare och du kan ta nya tag. För bildskapandet är en skapelseakt och i det arbetet kan man behöva skotta upp en massa ”dynga” först för att komma åt den där glittrande skatten djupt därnere. Ditt skapande är en dialog med dig själv, det berättar för dig i färg, i form, i linje var du befinner dig just nu och vad du behöver förlåta eller läka. Har du till exempel provat att göra en bild samtidigt som du gråter någon gång? Det kan vara ett intressant experiment. Inte för att det nödvändigtvis leder till en fantastisk bild, utan för att det så tydligt visar hur ditt tillstånd påverkar din bild.
När du kommer till mig på kurs är min önskan och förhoppning att jag ska kunna förmedla kunskap om enkla tekniker som gör att du släpper rädslan för att skapa och återfinner lusten i själva akten. Dessa kunskaper kan du sedan ta hem till din kammare och experimentera vidare med i det fortsatta utforskandet av dig själv, vad du har att berätta och vad du behöver få ur dig. Det handlar inte om att alla ska bli konstnärer, utan om att öppna upp för en innerligare dialog med sig själv. Jag brukar föreslå att man kan skapa sina bilder i en art journal, en slags dagbok som rymmer både text och bild. För i bildskapandet kan du komma åt saker i dig som du inte hittar in till genom enbart skrivande, där orden kanske inte räcker till. Ibland är till exempel frustration eller ilska bara en färg eller jobbig form.
Är du sugen på att börja arbeta med din egen art journal, men har svårt att komma igång – kom till mig på kurs! Jag har flera olika kurser där du får lära dig olika tekniker för bildskapande med blandteknik, ett enkelt och otroligt roligt sätt att skapa bilder.
Redan den 9 mars 2022 börjar en kvällskurs fem onsdagar i följd där vi kommer att utgå från tarotkortens symbolvärld. Du behöver inte vara bekant med tarotkortens betydelser för denna kurs, endast tycka det är spännande med symboler och gammal livsvisdom.
En strimma hopp
Men, för att komma tillbaka till bilden ovan – du kanske funderar över skelettet? Eller över syrsan på mitt huvud? När jag väjer symboler till mina bilder så går jag på känn. Jag väljer det som känns rätt. Först när bilden är klar börjar jag fundera på, eller tar reda på, vad symbolerna kan stå för. Det blir mer spännande så, tycker jag. Då kan man verkligen överraska sig själv med en insikt som kanske varit lite grumlig fram till dess.
För mig så symboliserar skelettet i det vänstra hörnet, i just den här bilden, något gammalt som jag behöver bli klar med, se över och lägga till vila. Jag står också vänd mot skelettet så uppenbarligen är jag uppe i någon slags dialog med detta gamla, som kan vara ett sår, ett mönster, ett minne som påverkar mig, något som är ”in my bones”. Skelettet tittar stint mot min mage, där mina känslor brukar ge sig till känna ganska starkt. Mina korsade armar antyder att jag har lite svårt att släppa på detta, eller erkänna det, enligt den känsla jag får av bilden. Det är också lite rörigt i och kring mitt huvud med en massa tankar/ord som korsar varandra (samt ett korsord). Kanske kämpar jag med att förstå/ intellektualisera denna gamla känsla som påkallat min uppmärksamhet.
Som ett hoppets strimma i denna lite obekväma situation, sitter en syrsa på mitt huvud, vänd framåt. Den säger, enligt Solögas djursymbolik, att jag vet vem jag är, att jag ska visa det, att jag ska känna min egen kapacitet och inte sätta mig själv i skymundan. Rätt kul eller hur! Med tanke på att jag på bilden har gjort just det – vänt mig halvt bort som att jag delvis drar mig undan.
Lockad, inspirerad, nyfiken? Vill du veta mer om mina kurser – skriv och fråga mig victoria.engholm@gmail.com, eller läs vidare här på sidan. Eller anmäl dig direkt till någon av mina kommande kurser, som du hittar här. Och du som vill dyka lite djupare direkt – under vecka 35 kommer jag att ha en hel veckas kurs på Gotland. Du kan föranmäla intresse redan nu om du mejlar mig på victoria.engholm@gmail.com. Mer info om detta kommer strax!