en KLASSISK förvirring
Jag har en känsla av att klockans visare har speedat upp hastigheten rejält, för helt plötsligt har hösten passerat och vintern är i stort sett här. Och vad hände med allt det där som jag skulle hinna med? Emellanåt har jag en känsla av att sitta fast som på ett kladdigt flugpapper och veva med ben och vingar utan att komma någon vart. Detta frenetiska vevande gör att jag tror att jag gör något, för jag blir ju trött, men i själva verket har ingenting hänt. Och samtidigt, så många idéer jag vill förverkliga. Känner du igen dig?
En av de få grejer som jag trots allt har gjort i höst är en svit på fyra bilder, den tredje i sviten ser du här ovanför. Jag ville testa lite nytt så jag har jobbat med akryl och screentryck i en bildserien som jag kallar Finders Keepers. Jag kommer att fortsätta pröva mig fram, dels för att jag känner ett stort behov av förnyelse, dels för att jag har känt en allt större längtan efter att blanda in mer ord och berättelse i det jag gör, och de här bilderna var ett försök till det. Ibland måste man bara bryta sina mönster och jag antar att det är det jag försöker göra nu, sedan får jag se var det landar.
Egentligen tror jag att det i grund och botten handlar om att jag den senaste tiden hela tiden ifrågasätter var min plats är – vad jag gör, om jag vill fortsätta att göra det, och om inte, vad jag skulle vilja göra istället. Lite som de klassiska schamanfrågorna – Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?
Hittills har detta mest resulterat i förvirring och, lite överraskande, en massa ogenomtänkta impulsköp: en tavla jag inte hade råd med, ett begagnat badkar som jag inte vet om jag kan använda, en asdyr klänning – ett fullkomligt hjärnsläpp, två rätt fula, och alldeles för dyra nattduksbord som jag inte behöver, ännu ett gammalt skrivbord som jag inte behöver, en soffa som för tillfället står i ett släp eftersom jag inte har någonstans att göra av den, samt ett par stora, tunga pardörrar som är inhysta i ateljén i väntan på lämpligare plats. (Jag kan ju tillägga att allt är begagnat och second hand, utom svindyra klänningen, för miljösamvetets skull.)
Jag har förstås någon slags plan för åtminstone några av de här grejerna, men ibland önskar jag att jag var försedd med kodlås så att jag var tvungen att stanna upp och tänka till en smula innan jag agerade. Jag tror nämligen att det här impulsiva handlandet som uppstår, denna halkbana i hjärnan, är ett symtom på undvikande. Kanske för att undkomma frågorna som jag ställer mig.
Och just det. Jag råkade köpa ett litet hus också. I Höga kusten. Så nu antar jag att jag ska flytta en smula...
Men över till något helt annat – nu på lördag den 19 november är det julmarknad i Svartvik. Där kan du göra små trevliga fynd, konsthantverk och konst lite här och var – i Garaget, i butikerna, i keramikverkstan och i min ateljé i Norra flygeln. Så om du bor i Sundsvall eller har vägarna förbi – välkommen! Här hittar du mer info om julmyset på Svartvik