crazy BUG lady

Jag broderar skalbaggar. Emellanåt blir jag väldigt arg på tråden som trasslar och beter sig. Sedan undrar jag varför det retar mig så. Som om tråden skulle ha en ond, hemlig agenda.

Genom åren har jag upptäckt att jag har vissa blinda fläckar vad gäller mig själv. Alltså sidor av min personlighet eller ett beteende som jag själv inte vet om eller märker. Det är faktiskt lite läskigt. Ibland händer det att folk i ens närhet omedvetet gör en uppmärksam på det, oftast sker det genom en konflikt, eller genom att de glider undan för att till slut försvinna. Vid några olika tillfällen under mitt vuxna liv har detta varit extra tydligt, fast jag i det ögonblicket inte kunnat se det. Och då är det svårt att lösa, om inte motparten är övertydlig och tydligt bokstaverar det för mig. För lite korkad är man ju också. Sådana förluster är så sorgliga. Och onödiga.

Jag vet inte om du kan känna igen dig i det här, men jag tänker att jag inte borde vara ensam på jorden om att stundtals vara en hopplös människa. Jag snurrar vidare i denna tanke allt eftersom jag broderar fler och fler skalbaggar på mitt gamla lakan. Skalbaggar, bugs, som i mina tankar får gestalta buggarna i mitt system, vilka kanske är anledningen till de blinda fläckarna.