Ett DRÖMERBJUDANDE

Nattens drömmar – denna skattkista att ösa ur när det handlar om att förstå sig själv och se sina mönster. Det är bara det lilla kruxet att det faktiskt kan vara rätt snårigt att förstå vad drömmarna försöker säga. Kanske du vaknar med känslan av att drömmen burit på ett viktigt budskap, men du kommer inte åt det? Så brukar det vara för mig ibland. Då brukar jag skriva ned den, låta den vila ett tag, och sedan ta mig an drömmen och börja bena. Det som hjälper mig i det arbetet är till viss del symbolkunskap, som jag lärt mig genom min utbildning till bildtolkare, dels till viss del intuition, samma delar använder jag mig av när jag tolkar andras drömmar. För jo, det händer ganska ofta att nära och kära ber mig hjälpa dem att tolka deras drömmar, och vet du vad – jag har upptäckt att jag tycker att det är väldigt roligt!

Därför tänkte jag här komma med ett erbjudande – har du en dröm som du är intresserad av att få tolkad – skriv ned den och skicka den till mig, så detaljerad som möjligt. Ge den gärna en titel/rubrik också. Jag vill nämligen pröva mina vingar på den här spännande natthimlen, och behöver få in lite drömmar att jobba med. Din motprestation är att du ger mig en ordentlig feedback på hur du upplever tolkningen, vad som känns rätt, vad som känns fel, nya/gamla insikter och så vidare. Tycker du att det låter spännande – skriv til mig på victoria.engholm@gmail.com.

Här nedan ser du ett exempel på drömtolkning av en dröm som jag har haft. Det är förstås inte riktigt samma sak att tolka sina egna drömmar, man har ju så många blinda fläckar när det gäller en själv, men det visar dig i alla fall hur jag arbetar. Som du kommer att se så ställer jag i tolkningen en massa frågor, eftersom det är svårt att ”tyda” en dröm, att leverera en absolut sanning. Däremot kan frågor fungera som nycklar som låser upp stängda dörrar.

Den yttersta punkten En återkommande dröm jag har handlar om den yttersta punkten. I mina drömmar är det alltid en ensligt belägen ö längst ut i havsbandet, men det varierar från dröm till dröm var denna ö befinner sig. Inatt dök den upp igen och den här gången låg den faktiskt här i krokarna, utanför kusten vid Sundsvall någonstans. Jag färdades dit via en båt, som det egentligen inte var meningen att jag skulle åka med, men som mycket här i livet så snubblade jag så att säga bara in på den.

För att ta sig till den yttersta punkten var båten tvungen att gå under vattnet. Det enda som stack upp över vattenytan var masten och mitt huvud. Som du förstår var resan till den yttersta punkten därför ganska påfrestande, med all oro inte minst för alla andra passagerare som befann sig under vattnet. För hur länge skulle de klara av att hålla andan? Det oroade mig också att min mobil nu skulle bli fullkomligt vattendränkt och förstörd.

Efter en lång resa kom vi fram. Där fanns en liten by mitt i havet där husen stod på pålar och vägarna var vattenfyllda. Byn var omgiven av fantastiska klippor och en stor himmel med pyanes grey-gråa, hotfulla moln. Det var det mest dramatiska landskap jag någonsin sett, otroligt vackert och otroligt ogästvänligt på samma gång.”

Tolkning: Den yttersta punkten, en ö, isolerad av vatten. Så långt ut jag kan komma i min isolering, omgiven av känslor, av ensamhet? Jag besöker den gång på gång i mina drömmar, är det en känsla av ensamhet, av isolering från andra jag beabetar? En punkt som jag både dras till/väljer själv och som jag känner sorg över? Bitterljuvt är det ord som kommer över mig.

En båt, som ofta symboliserar det sätt vi färdas på genom livet, tog mig dit. Jag hamnade på den av en slump, upplever jag att jag inte riktigt styr över händelserna i mitt liv? ”Det var ju inte så här det skulle bli”. Att jag är ett offer för omständigheter? Båten är tvungen att gå under vattnet, med risk för att alla ombord druknar. Endast mitt huvud och masten är ovanför. Är jag nedtyngd av ansvar för andra? Andras liv? Bär jag upp fler människor än jag mäktar med? De håller andan, betyder det att deras liv är satt på paus? Att de är i fara? Är det mitt ansvar? Kämpar jag för att hålla ”huvudet över ytan” i något sammanhang? Här kan det vara intressant att försöka komma ihåg vilka som var med på båten.

Jag oroar mig för mobilen, som kan stå för kommunikation och kontakt med omvärlden. Är jag rädd att förlora kontakten med mina nära? Tvekar jag inför att prata med andra, berätta vad jag bär på?

Jag kommer fram till vattendränkt by, här står husen på pålar, höjer sig över känslorna (vatten) som hotar svämma över dem. Liksom i båten gäller det att här ”hålla huvudet över vattenytan”, det vill säga överleva med nöd och näppe. Inte låta känslorna eller omständigheterna ta över helt. Rädsla för att dränkas av känslor, för att gå under/undermineras av dem? Hus symboliserar ofta oss själva och våra kroppar.

Här kommer det in en intressant betraktelse/förhållande till landskapet: Vackert och ogästvänligt på samma gång. Dramatiskt och hotfullt. Som att alla möjligheter finns samlade på en och samma punkt, det kan vara fantastiskt och det kan vara skrämmande. Utmanar mig den här punkten, där jag känner mig helt ensam, att välja hur jag förhåller mig till det som händer i mitt liv? Kan den yttersta punkten handla om en ny utgångspunkt för att klara av utmaningarna i livet? Ett sätt att säga till mig själv att, jag väljer, jag har den kraften, den möjligheten.

I backspegeln ser jag den här drömmen, trots dramatiken, som en läkande dröm, en dröm som ville visa mig hur jag förhåller mig just nu till det som händer och att jag kan förändra mitt förhållningssätt, att det ändå finns hopp.