KLOTTER till kaffet

Jag ska erkänna att jag inte ägnat mig åt min art journal på väldigt länge. Istället har jag försökt gå upp i storlek och måla större grejer i ateljén, där jag har utrymme för sådana aktiviteter. Men. Det har inte gått så bra, jag har svurit och slitit mitt hår likt en frustrerad seriefigur ett bra tag nu. Insåg till sist att jag måste coola ned, andas och försöka landa tillbaka i mig själv. För ibland är man ju bara så fullkomligt frånkopplad, av olika anledningar. Då är det svårt att skapa.

Det var faktiskt min terapeut som fick mig att inse det för några veckor sedan. På ett löjligt självklart sätt drog hon genast slutsatsen att alla mina tillkortakommanden den senaste tiden verkar bero på att jag inte är närvarande. Och det är ju precis så jag har känt det, fast jag inte tänkt på det själv. Jag har liksom inte kunnat hittat till något flow eller till det där tillståndet när tiden bara flyger iväg och jag glömmer att äta och nästan kissar på mig för jag har inte tid att gå på toaletten. Istället har jag kört huvudet i väggen gång på gång, förstört målning efter målning i en rasande fart. Jag ska ju faktiskt ha en utställning i april, och inget nytt har jag lyckats måla till den!

Nåväl, jag bestämde mig för att tagga ned. Plockade hem lite pennor, kritor och en skissbok från ateljén och har nu bara helt förutsättningslöst börjat klottra vid köksbordet hemmavid. Inte med tanke på att det ska bli något, utan bara för att hitta tillbaka. Till mig. Och det är så skönt. Det är så roligt! Det är ju det som är grejen med art journaling, som jag nästan hade tappat bort.

Bilderna i skissboken speglar ganska väl det som rör sig i mig för tillfället. För när man bara låter pennan gå utan att tänka så mycket så fångar man in det som liksom ligger i luften. Utanpå och inuti. När man tittar på bilderna kan man misstänka att det är lite rörigt för tillfället :)

Och så vill jag tipsa dig som är sugen på att börja skissa och klottra men fastnar där med pennan i luften och inte vet hur du ska börja: Lyssna på en berättelse eller ett intressant radioprogram och låt handen influeras av vad du hör. Fånga ord som sticker ut och låt dem rinna ut i pennan eller kritan i form av symboler, bokstäver, linjer etcetera.

När jag klottrade fram bilden ovan lyssnade jag på P3 Historia, ett program om Katarina den stora. Och så drack jag kaffe :) Och när bilderna nedan kom till lyssnade jag på barnradion (bilden till vänster), en dramatiserad verklig berättelse som hette ”Jag gråter bara med ena ögat”. En väldigt gripande historia om en liten flicka på flykt. Bilden till höger på uppslaget speglar å sin sida Corona-krisen, som snurrar på radion hela tiden i nyhetsrapporteringar och andra program. Utan att jag tänkte på det fångade jag något av den ganska irrationella paniken.

Over and out!

Victoria