En INRE resa
Varför måla? Varför göra bilder? Varför skapa överhuvudtaget? Det är verkligen en berättigad fråga. För varför ska man utsätta sig för så mycket utmaning, misströstan och känsla av misslyckande när man bara kan strunta i det och netflixa i ställe? Eller göra något annat.
Naturligtvis ser svaret inte lika ut för alla, för våra behov av och hur vi uttrycker och utvecklar oss är olika, men för några av oss är bildskapandet nästan en slags livsluft. Och när vi inte gör det så kryper det i kroppen av rastlöshet och otillfredställelse. Så vad är det egentligen vi gör när vi skapar bilder? Varifrån kommer det där trängande behovet? Och nu pratar jag inte om professionella konstnärer i allmänhet utan om alla oss andra, för människan är trots allt en skapande varelse.
Ge dig ut på resa Jag tror att det handlar om utveckling. Att vi ständigt strävar efter att förstå oss själva, andra och vår omvärld på ett djupare plan. För när vi skapar bilder så gör vi en inre resa. Det som kommer till uttryck genom våra händer återspeglar mycket av det som rör sig i vårt inre, sådant som vi kanske förtränger i tanken men som ändå ligger där och påverkar oss i våra relationer, i vår uppfattning av omvärlden och hur vi hanterar vår vardag. Därför är det så intressant att ge sig ut på skapanderesan och se vad som händer, vad vi får för slags information, och kanske främst, hur vi känner oss när vi låter det inre komma till uttryck, oavsett om vi väljer att tolka det eller inte. Poesi fungerar på samma sätt, tycker jag. Där arbetar man också med fokuserade bilder av olika tillstånd, känslor, tankar som kan upplevas, kännas och tolkas på flera olika plan.
För att ge ett exempel – bilden ovan gjorde jag under en kurs som jag kallar Art Journal Poetry i höstas. Jag hade ingen aning om var bilden skulle ta vägen när jag valde ett träd som motiv, utan följde bara med i mina egna impulser och lät ett steg leda till ett annat. För det funkar ju så fiffigt att för varje ”grej” man gör på papperet så öppnas ett oändligt antal möjligheter att gå vidare. Så länge man inte gör någonting alls däremot händer heller ingenting.
Så länge man inte gör någonting alls händer heller ingenting.
Det svåraste steget Man brukar prata om att det svåraste steget är att gå från noll till ett, alltså ta steget från att göra ingenting till att faktiskt göra någonting. Och när man väl har gjort det så rullar det på mycket lättare. Visst kan man köra fast i bland och köra huvudet i väggen, men det går att att lösa. Oftast behöver man bara göra något helt oväntat på papperet så öppnar sig dörrarna igen.
Det jag försöker förmedla med mina kurser är just att ta det där steget, att gå från noll till ett. Det gör jag genom att visa på några olika enkla tekniker för att sätta igång, Tekniker som inte kräver några förkunskaper eller något kunnande, utan som bara har som syfte att locka dig vidare in i utforskandet av din egen bildvärld och symboler. För att det är så härligt. För att det är så tillfredställande. För att det är en slags mindfullness som hjälper dig att vara precis här och nu. För att det hjälper dig att pysa ut lite, öppna på ventilen och släppa ut. Därför.
En liten webbkurs
För tillfället är ju tyvärr inte möjligt att hålla livekurser, men så fort det ändras kommer jag att köra igång igen. Till dess har jag en liten webbkurs att erbjuda dig. I den får du lära dig en enkel metod att göra en mixed mediabild med collage, klotter och måleri som kanske kan hjäpa dig att ta det där steget. Kursen innehåller tre oilka filmer, cirka en halvtimme vardera, samt en pdf med materiallista och varje steg nedskrivet så att det ska bli lätt att hänga med. Kursen kostar 149 kronor.