den långa TYSTNADEN
För andra gången på knappt två år ska jag nu stänga in mig på en tio dagars tyst meditation på Vipassanacentret i Ödeshög. Förra gången jag gjorde den här resan kom jag ut därifrån fräsch som en nyponros på insidan, som att jag fått en inre dusch. Hur det blir den här gången har jag ingen aning om, jag gissar att ingen gång är den andra lik.
Den största utmaningen under de här dagarna är inte att inte få kommunicera med andra, i alla fall inte för mig, utan handlar om helt andra saker. Sist gick jag genom olika faser olika dagar – det var tråkdagen när jag höll på att dö tråkdöden, det var argdagen när så mycket aggressioner kom upp i mig att jag höll på att brisera (eller slå till någon) och det var den maniska dagen när mina tankar snurrade omkring i så hög hastighet att jag trodde jag skulle lyfta från marken. Men allt det jobbiga förlorade betydelse i jämförelse med vad jag också fick uppleva i form av vara tidlöst inbäddad i mitt eget mjuka inre, eller känna hur jag kunde massera ömma punkter på kroppen med bara mitt mentala fokus, eller hur jag kunde känna en våg av energi skölja genom mitt solarplexus, som om något suttit i vägen där tidigare och nu spolades bort.
Jag tror att det inte finns någon ände på hur många olika typer av upplevelser man kan ha när man verkligen stannar upp och går in i sig själv, och släpper tanken, så det känns både spännande och lite jobbigt att nu säga upp omvärldskontakten ett antal dagar. Därför passar jag förstås också på att skriva ett inlägg här på bloggen. Och så vill jag passa på att säga att det finns platser kvar på kursen på Gotland i slutet av augusti. Det kan du läsa mer om här!
Vi hörs på andra sidan tystnaden!