Prästens lilla KRÅKA

Än slank hon dit, och än slank hon hit, och än slank hon ner i diket. Jo. Precis så är det. Eller så var det i alla fall den här bondtösen kom till. För visst finns det dagar då man fattar penseln, fruktansvärt oinspirerat och motvilligt, och börjar smeta färg helt planlöst. Det här var en sådan dag. Enda anledningen till att jag överhuvud taget målade var därför att städa ateljén kändes som ett ännu värre alternativ.

Så man börjar dutta med penseln. Kleta på färg. Strunta i konsekvenserna. Man känner sig ofokuserad. Oplanerad. Ostrukturerad. Och det är man också. Men ändå. Bäst man sitter där, håglöst duttande, så kanske det händer att man får fatt i en liten tråd. Och så börjar man nysta lite, och efter en stund så tar något gestalt. Något som vill upp och ut. Och även om det inte blir något mästerverk så kanske man har lyckats sätta igång en liten process, en idé att gå vidare med. En skiss att utveckla. För man behöver inte alltid känna sig inspirerad eller ha en plan. Eller gå i mål. Absolut inte. Skulle man vänta in allt det där skulle det inte bli mycket gjort. Och inget skulle man lära sig. Så kladda på!

(Sometimes I Dream About Order kallar jag den här ;)