Alla DINA jag - ny kurs

Vi bär på så mycket. Minnen, upplevelser, sorg, smärta, men också glädje, förhoppningar, kärlek, nyfikenhet och lust. När jag jobbar med ett porträtt, oavsett om det är ett självporträtt eller ett porträtt av någon annan verklig eller overklig person, så blir det i slutändan alltid ett uttryck för hur jag känner mig inuti för tillfället. Och under det slutliga ansiktet finns oftast en massa andra ansikten. För det är en process. Trial and error. Både för att hitta det uttryck jag letar efter, och att jag ju faktiskt förändras medan jag håller på och målar. Då måste porträttet också förändras i takt med det. Tills det känns som att jag har hittat rätt. När det känns bra i magen, då vet jag att det är klart. Och då spelar det ingen roll om det är en man med ögonbindel eller en ung flicka som trätt fram på papperet. De är båda jag. Några av alla mina jag, eller föreställningar, som jag släppt ut. Gett gestalt. Gjort mig av med.

Jag skulle vilka likna den här ”akten”, det vill säga att släppa ut de här delarna av mig, vid en slags frigörelseprocess. Nästan en healing. Dessutom är det väldigt kul, och visst, lite frustrerande emellanåt. Varje liten linje, varenda liten färgfläck sätter sin prägel, åstadkommer en förändring. Och så länge du vågar prova nya drag, utmana dig själv, så kommer det att hända häpnadsväckande grejer.

Därför, kära vänner, tänkte jag se om det kan finnas ett intresse för en sådan workshop. Porträtt helt enkelt. Inte porträtt för realismens skull, eller