Du, dig SJÄLV och din bild

Alltså, den där resan som man ibland tas med på när man jobbar med en bild. I ena stunden är den bara fruktansvärt jobbig, hopplös och nedslående. I nästa stund alldeles, alldeles underbar. I onsdags, när jag hade öppen ateljé, var vi några tappra själar som kämpade med trilskande bilder. Jag tror att vi alla gick genom samma faser av hopplöshet, men i slutändan lyckades vi ändå ro det i hamn, och skildes åt tämligen nöjda. Min egen bild gick från att vara ett krälande hondjur, till att förvandlas till den läskiga tjejen med långt, svart hår i skräckfilmen The Ring, för att slutligen landa i den lite avvaktande kvinnan som ni ser på bilden. Till vänster i bilden fanns först något slags monster, som senare förvandlades till ett stenblock, eller liknande. Jag önskar att jag hade fotat processen, för det är verkligen intressant att se vad som kan hända med en bild under resans gång, men det glömde jag förstås bort. Jag tolkar min bilds olika faser som uttryck för hur jag själv kände mig inuti just då och hur jag för varje förändring i bilden också processade mitt inre och det som rörde sig där.

En av deltagarna berättade att hon träffat en liten pojke som medan han ritade berättade fantastiska historier. Han berättade med bild ovanpå bild ovanpå bild, tills han hade ritat hål på papperet. Ungefär så känner jag att processen kan vara. För inom art journaling så är det ju inte slutresultatet som är grejen, utan själva vägen dit. Det är liksom då det händer grejer. Sen vill man förstås ibland bara göra en snygg bild. För mig innebär dock just den intentionen oftast att jag misslyckas, ha ha.

Nä, då blir det oftast bättre, och känns skönare, när man bara hänger med i det som ska ut och låter bilden föra en framåt. När det uppstår en slags dialog med bilden under arbetets gång och man inte har någon aning om hur det kommer att sluta. Jag kan tänka mig att det är ungefär samma upplevelse som när författare berättar att de inte visste om vad deras huvudkaraktärer skulle hitta på, eller hur boken skulle sluta, medan de satt och skrev. De liksom bara hoppade på tåget och åkte med.

Imorgon finns det en chans att ge sig ut på resa igen. För då är det öppen ateljé mellan kl 10.00 och 17.00. Välkommen! :)

(Kostnad heldag 500 kr inklusive material och fika. Ta med lunchlåda. Albäcksgatan 1A, Sundsvall))

Bilden döpte jag först till The Block, eftersom jag upplevde att hela processen var som att tränga genom en gigantisk blockering, vilket ju också kan sägas symboliseras av klippblocket till vänster. Men nu lutar jag mer åt att kalla den för Anger Management, för egentligen var det vad det handlade om. När bilden var klar hade jag fått ur mig en hel del ilska ;)

PS! Behöver du fler argument för att det är förlösande med bild? Läs Sex goda skäl till artjournaling!