SUCKER för skelett

Efter helgens kurs på Runmarö stannade jag kvar en dag extra på denna underbara ö och skissade lite på en övning som jag ska göra med mina kollegor på jobbet nästa vecka. Eftersom övningen måste vara snabb och lätt och avklarad på några få timmar, så tänkte jag att jag skulle basera den på en transfermetod där jag ofta använder mig av skelett.

När jag frågade Anette, som är min parhäst på Runmarö, om hon trodde att övningen skulle passa mina kollegor, så gjorde hon mig uppmärksam på det faktum att alla kanske inte är lika förtjusta i skelett som jag är. Att en del faktiskt kanske till och med tycker att de är otäcka och signalerar något obehagligt. Eftersom min uppfattning är en helt annan (jag ser dem som både vackra och intressanta i sin dubbelhet, starka och sköra på samma gång), så hade jag naturligtvis inte tänkt på det. Så nu utökar jag transferkartoteket med lite runda humlor, ha ha.

Men för att återgå till det här med rädslor och känslighet inför olika bilder och symboler, så kan jag nog tycka att man kan vara förtjänt av att försöka utforska varför man tycker att vissa symboler är obehagliga. Det är kanske där man kan hitta sina mest intressanta och utvecklande bildutmaningar.

I samband med dessa funderingar så började jag tänka lite på mina egna motivval. Jag tror att jag med min konst försöker förmedla, eller uttrycka mitt inre, både det medvetna och det omedvetna. Och kanske är det så att jag känner denna dragning till skelett just nu för att jag känner att jag har ett behov av att sätta tänderna i själva grundstommen i mitt eget liv. Jag behöver få struktur och överblick så att jag vet vad mitt nästa steg ska bli. Jag vet ju vad jag vill men inte riktigt hur jag ska ta mig dit. Tja, det är en tolkning, men det finns säkert tusen andra :)

Ha en trevlig helg!