Att VRIDA blicken

Det låg en stor katt på vägen när jag och min mamma kom körande uppför den tvärbranta backen. Katten var oerhört stor och först trodde jag att det var ett lodjur som låg där och solade sig på den varma asfalten. När vi kom närmare såg jag dock att det inte kunde vara ett lodjur – den hade två stora horn, ungefär som en get eller en bagge. Fascinerad såg jag den resa sig upp, lunka av vägen och försvinna uppför bergssluttningen.

Jag och min mamma fortsatte köra uppför den nästan lodräta backen och jag var oroad över att bilens svaga motor inte skulle orka hela vägen. Precis när vi nästan var uppe stötte vi på ett oväntat hinder – ett vägarbete som gjorde det omöjligt att ta sig förbi. För en liten stund drabbades jag av panik, jag visste att om vi lättade på gasen nu så skulle vi åka baklänges hela vägen ned igen. Men så upptäckte jag att det fanns en påfart till vägen som jag inte hade sett förut. Den gjorde att vi kunde runda hindret och klara oss upp över backkrönet.

Det här hände inte på riktigt utan utspelade sig i en dröm jag hade för ett par nätter sedan. Men de två oväntade upptäckterna i drömmen – att katten hade horn och att det fanns ytterligare en väg som jag inte såg förrän jag blickade åt ett annat håll – tolkar jag som att det är dags för mig att tänka lite utanför boxen om jag ska klara av det jag förutsatt mig. En spännande tid väntar! ;) För att tänka utanför boxen, tolka symboler och sånt så är det bra om man har tillgång till sin fantasi. Det kan du läsa mer om i inlägget Ett högt värderat hål. Du som väntar på mer info om kursen den 6-7 maj alternativt kursen på Runmarö i Stockholms skärgård den 19-20 augusti – håll ut! Räknar med att hinna gå ut med det nu under påskledigheten! Glad påsk förresten! Den här bilden från min art journal gjorde jag bara någon dag innan drömmen, därför har den inga horn. Men den kanske får! :)