Med BLÖDANDE hjärta

Just nu sitter jag på ett underbart litet pensionat i södra Frankrike, Le Flamant Rouge, i en by som heter Peyriac de Mer. Bob Hansson har varit här och hållit en skrivkurs under fyra dagar. En lite annorlunda skrivkurs. Faktum är att den utlöste så mycket inuti att jag under den sista dagen, det vill säga igår, inte kunde göra annat än att gråta och försöka läka ihop. Som om min bröstkorg brutits upp.

Metoden att skriva, skriva, skriva utan att tänka efter och utan att låta handen stanna upp ens för ett ögonblick öppnade dörrar i mitt inre som länge varit stängda. Och i kombination med hjärtöppnande meditationer kan du ju kanske föreställa dig resultatet. Några litterära mästerverk lyckades jag förstås inte prestera, snarare kändes det som att jag aldrig hade skrivit en rad förut. Som att jag fick börja om från en helt ny utgångspunkt. Om jag nu hade haft några ambitioner på att skapa något av litterärt värde, så fick jag ganska snart överge dem. Det här var viktigare, det här med att hitta det som kanske satt i vägen. Vilket jag gjorde. Med råge.

Men idag är en ny dag. Nästan alla kursdeltagare åkte hem igår, endast en knapp handfull av oss är kvar och vilar i efterdyningarna av intensiva dagar. Jag är inte säker på hur jag ska gå vidare efter det här, i mitt skrivande, menar jag, eller om jag ens ska skriva, men jag har hopp om att det kommer att visa sig så småningom. Ett litet frö som kanske växer till sig är den här idén med storytelling art och kanske, kanske blir det en liten kurs av det så småningom. En kurs som fokuserar på både ord och bild och hur de tar varandra vidare djupare in i berättelsen. Med storytelling menar jag då det helande sagoberättandet, precis som bilderna vi gör både berättar och helar.

Bilden ovan hittade jag på en dörr i Barcelona, där jag stannade ett dygn på väg hit. Väldigt inspirerande och ”art journalig”, tycker jag :)