En SJÄLVISK handling

Min fasta övertygelse är att vi alla är djupt kreativa varelser och att det i själva verket är vårt naturliga tillstånd. Men eftersom vi har ganska lätt för att dra på oss olika typer av hämningar under uppväxten och senare, så tappar vi det där naturligt avslappnade förhållandet till vår kreativitet. I samma veva förvandlas denna i grunden lustfyllda aktivitet till prestation, med allt vad det för med sig i form av känslor av att inte duga, kunna eller räcka till. Det finns alltså all andledning i världen att försöka återupprätta kontakten med sin kreativitet – alla vill vi ju känna oss värdefulla. Det kan man förstås göra på olika sätt, art journaling är ett :)

Den indiska gurun Osho har sagt att kreativitet är direkt kopplat till kärleken för oss själva och till livet. Men det kräver mod. För när man gör något okonventionellt innebär det per automatik att man tar en risk. Man kan ju misslyckas. Och man måste vara beredd att lära sig av det. Det är, menar han, en av anledningarna till att vi så ofta fegar ur och stannar kvar i bekvämligheten istället för att börja experimentera – vi är helt enkelt livrädda för att misslyckas. (Här kan du läsa en krönika jag har skrivit om just den rädslan.)

Egot är kreativitetens största fiende, därför är vi som mest kreativa när vi lyckas pausa det och istället ge oss hän. Men det är förstås lättare sagt än gjort. Varje gång jag går upp till ateljén utkämpas en liten strid inom mig. Det är så lätt att tappa fokus och istället för att bada i den glädje som den kreativa handlingen bjuder på, börja tänka på om det blir ”bra” eller inte. Och genast blir det grus i maskineriet. För så fort vi försöker skapa något med avsikt att få ett erkännande eller bekräftelse, och därmed tillfredställa våra egon, ja då stryper den kreativa floden sitt tillflöde.

Att öppna sig för sin kreativitet är alltså en helt och hållet självisk handling, eftersom den där floden strömmar som allra bäst när vi skapar enbart för vårt eget höga nöjes skull. Det är då den sanna tillfredställelsen infinner sig. Vid sådan tillfällen känner åtminstone jag hur ryggen blir rakare och stegen lättare. Och minsann går jag inte omkring och småler för mig själv också. Helt utan anledning :)

”Let there be a great upsurge of self love. Out of that love you will start becoming creative; a creative person who love herself is bound to become creative. The real thing is to enjoy creativity.”