Rädd att FLYGA

Vi pratade i telefon häromdagen. Om hur svårt det är att komma igång att måla, om hur många hinder och inbillade måsten man ställer i vägen.

Jag hade suttit hela morgonen och försökt ta mig upp till ateljén. Jag kunde inte begripa vad det var som gjorde att jag inte lyckades ta mig dit. Tills jag satte mig och kände efter. Då insåg jag med en glasklar tydlighet att jag ju var rädd. Det var det motståndet handlade om – ren och skär rädsla. Jag var helt enkelt skräckslagen för att gå dit upp och misslyckas. Så dumt.

Hon kände likadant, visade det sig. En löjlig, obefogad skräck för att inte lyckas prestera, inte göra bra ifrån sig. fast vi båda vet att det inte är det det handlar om. Men det tar tid att vänja sig av med gamla föreställningar och programmeringar. De jobbar stenhårt på att hindra oss från att göra det vi allra helst vill. Surrar våra vingar när vi längtar efter att flyga. För tänk om vi faller.