Än slank hon dit, och än slank hon hit, och än slank hon ner i diket. Jo. Precis så är det. Eller så var det i alla fall den här bondtösen kom till. För visst finns det dagar då man fattar penseln, fruktansvärt oinspirerat och motvilligt, och börjar smeta färg helt planlöst. Det här var en sådan dag. Enda anledningen till att jag överhuvud taget målade var därför att städa ateljén kändes som ett ännu värre alternativ. Så man börjar dutta med penseln. Kleta på färg. Strunta i konsekvenserna. Man känner sig ofokuserad. Oplanerad. Ostrukturerad. Och det är man också. Men ändå. Bäst man sitter där, håglöst duttande, så kanske det händer att man får fatt i en liten tråd. Och så börjar man nysta l