Det är min andra skolvecka i Frankrike, där jag ska stanna i ett läsår för att förkovra mig i konst och lära mig franska. Alldeles strax ska jag kila iväg och köpa matsäck tills i morgon – vi ska åka till ett ställe där man utvinner pigment ur jorden för att sedan göra våra egna kritor. Jag provgjorde en torrpastellkrita redan idag, en ochrafärgad härlig sak. Nu ska den ligga och torka till i morgonkväll. Kanske lägger jag ut en bild framöver gjord av egenhändigt tillverkade kritor. Det är intensiva dagar och jag känner mig fortfarande lite förvirrad. För det är mycket att ta in och lära sig, inte minst språket. Men jag tänker att det ger sig. Jag får väl försöka att inte vara så otålig. Red
Lian. Vilket konstigt ord. Det känns som ett förlorat ord. Ett ord som jag en gång svängde mig med nästan dagligen, i kombination med ett och annat Tarzanvrål, men som nu låter väldigt märkligt att både säga och skriva. Jag gissar att det beror på att jag inte lekt Tarzan på ett tag. Men ibland, när man minst anar det, händer det. Här nedan hittar du min senaste krönika i ETC Sundsvall. Aii-aii-iapaaaaaa!!! Ibland förvandlas jag till en primat. En vildmänniska utan rim och reson. Senast det hände var under det så kallade knivbråket som jag och min man hade. Det låter nog lite våldsammare än vad det var, för vi slogs inte med knivarna direkt. Däremot tjafsade vi om knivlådan i köket som jag i