DIKTA på kafferasten

Tävling! Gillar du att skriva? Eller inte? Det spelar ingen roll – jag visar hur du enkelt och lekfullt kan skriva en dikt på en kafferast. Det enda som spelar roll är att du har lust att prova. Första pris är en kursdag i Storytelling Art. Så här går det till: Du ska med utgångspunkt från bilden ovan skriva en dikt och skicka in den här. Metoden för att skriva dikten hittar du här, och jag lovar, det spelar ingen roll om du aldrig har diktat förut, du kommer att få resultat som förvånar dig. Följ bara stegen i anvisningen. Den dikt som träffar mig mest i hjärtat vinner kursen Storytelling Art som jag håller på Alnö den 6 maj. Om du inte kan gå själv kan du överlåta den till någon annan, al

KURS den 6-7 maj

Jag har tappat greppet om tiden, inser jag nu när jag ser att det inte är speciellt långt kvar till helgen den 6-7 maj. Och jag har fortfarande inte gått ut med någon riktig information om att jag ju hade tänkt ha kurs då. Men det ska jag och du är hjärtligt välkommen :) På lördagen lär jag ut en collageteknik som är rolig att jobba med antingen i en art journal eller på löst blad. Vi börjar med att klippa och klistra för att sedan jobba fram bilden i lager på lager teknik med måleri och mer collage för att sedan avsluta med pricken över i:et - lite pennarbete ovanpå hela härligheten. På söndagen blir det minikonst i form av små ”kort”, du ser exempel på de här ovan och nedan. Korten kan man

Konst är en BLÅ droppe

Jag är omkring fem år och hälsar på hos mina kusiner. En av dem, en pojke som är några år äldre, sitter vid köksbordet och ritar. Jag går fram och kikar på pappret. Han har målat en stor blå grej som är lite droppformad. Den täcker nästan hela bildytan ”Vad är det där”, undrar jag och petar på teckningen. ”Det är konst”, svarar han koncentrerat, utan att lyfta blicken från sitt verk. Den rundade formen som han nogsamt har färglagt med en halvtorr tuschpenna är bland det vackraste jag har sett. Jag har vid den här tiden visserligen ingen aning om vad konst är, men jag känner starkt att det här, det är grejen. Väl hemma börjar jag målmedvetet avverka papper efter papper för att försöka återska

Att VRIDA blicken

Det låg en stor katt på vägen när jag och min mamma kom körande uppför den tvärbranta backen. Katten var oerhört stor och först trodde jag att det var ett lodjur som låg där och solade sig på den varma asfalten. När vi kom närmare såg jag dock att det inte kunde vara ett lodjur – den hade två stora horn, ungefär som en get eller en bagge. Fascinerad såg jag den resa sig upp, lunka av vägen och försvinna uppför bergssluttningen. Jag och min mamma fortsatte köra uppför den nästan lodräta backen och jag var oroad över att bilens svaga motor inte skulle orka hela vägen. Precis när vi nästan var uppe stötte vi på ett oväntat hinder – ett vägarbete som gjorde det omöjligt att ta sig förbi. För en

Ett högt värderat HÅL

Jag fick ett mejl under långfredagen, ett mejl som fick mig att småle. Det kom från en kvinna som hade hittat en gammal krönika av mig där jag skrev om hur jag letade efter mitt fantasihål som barn. Det visade sig att kvinnan hade precis samma erfarenhet som jag – och nu hade hon till och med googlat på fantasihål och på så vis ramlat över min text från 2014. Jag kunde förstås inte låta bli att gå tillbaka och läsa den, och eftersom jag är av den övertygelsen att fantasin är oerhört viktig att odla av fler olika anledningar, så publicerar jag nu första delen av krönikan här nedan, med ett lite modifierat avslut. Hela krönikan hittar du i den här länken till Sundsvalls tidning. När jag var

© 2023 by Glorify. Proudly created with Wix.com