Istället för en FLAMINGO

Jag fick en beställning häromveckan – en bild med en fågel, helst en flamingo. Jag kastade mig in i uppdraget men körde liksom gång på gång huvudet i väggen. Den där flamingon ville bara inte fastna på papperet, istället var det en kaninliknande varelse som trängde sig emellan. Till slut gav jag upp och lät den träda fram. Lite slokörad kontaktade jag beställaren och berättade att tyvärr, det bidde ingen flamingo. Det blev en kanin. Men tvärtom vad jag hade förväntat mig, det vill säga att hon skulle bli besviken, så blev hon faktiskt väldigt nöjd. Det visade sig nämligen att hon brukade kalla den som skulle få bilden, det vill säga hennes son, för sin ”lilla kanin” när han var barn. Så det

VINNARNA utsedda

Tävlingen är nu avslutad och vinnarna är utsedda! För att jag inte ska bli anklagad för jäv så har en oberoende jury, bestående av några arbetskamrater till mig med alter egon som Kapten Morring, Den Allvetande Sophögen Matilda samt Jeanette – The Best A Man Can Get, slagit sina skarpsinniga skallar ihop och utsedd följande tre vinnare: Catarina Karlsson vinner bilden med händerna (This Moment) med motiveringen: Den samlade intrycket av hennes svar var enhetligt och helt enkelt KUL. Annika Hådén vinner bilden med flickan (Balancing the Power) med motiveringen: Ett helknasigt svar på fråga 2 som perfekt och humoristiskt svarar mot en helknasig fråga. Kaijsa Keusch vinner bilden med tigern

Slå dem med HÄPNAD

Egentligen skulle jag ju inte ha några fler kurser innan jul men så tänkte jag så här: Varför inte svänga ihop en enklare övning som man kan bli klar med på en kväll? Kanske man till och med hinner med att göra två bilder och vips så har man två julklappar klara att ge bort i julklapp. Så det har jag gjort nu. Bilden här ovan är alltså ett exempel på den typ av bild som ni kommer att få göra om ni hakar på denna en-kvälls-kurs. Cirka tre–fyra timmar skulle jag gissa att vi håller på. Så slå era nära och kära med häpnad i år genom att ge bort en egenhändigt gjord tavla i julklapp – inga förkunskaper behövs. Och coolt blir det, jag lovar! Bilderna gör vi i en storlek som passar perfekt in i

TÄVLING! Vinn en affisch!

Min blogg har fyllt ett år – det måste jag fira! Jag hade därför tänkt lotta ut tre bilder MEN det visar sig att det, lotteri alltså, är olagligt utan tillstånd. För att göra det hela lagligt blir det alltså TÄVLING istället. Så, vill du vara en av tre som vinner en affisch (ungefär A3-storlek) gjorda efter original i mixed media-teknik, måste du gilla det här inlägget på min Facebook-sida och svara på nedanstående tre superenkla frågor. På Facebooksidan ser du också vilka de olika bilderna är som ligger i potten. Vinnarna utses om en vecka. 1. Vilken är din favoritfärg? 2. Hur många utställningar har du besökt det senaste året, och varför inte då? 3. Vad är meningen med livet? Svaren skriv

Ett rykande HETT tips

”I thought we would be flying by now, but we are still pinned down like butterflies” – det skulle kunna vara en rad ur en låt, men är det bara till hälften. Första delen är en modifierad version av en Alanis Morrisette-låt som jag tyvärr inte vet namnet på. Andra delen lade jag till för att det skulle harmoniera med fokusbilden jag valt, ha ha. Lite svartsynt kanske men ändå rätt kul tycker jag. Det här art journal-uppslaget är direkt inspirerat av min absoluta favoritkonstnär inom art journal-genren just nu, Roxanne Coble. Hon är helt suverän, väldigt mörk och nästan morbid i sitt bilduttryck men samtidigt har hon så fantastiskt mycket humor mitt upp i alltihop och inte minst en otrolig s

Med DARRANDE knän

”And my knees are shaking, but I know I live today”, sjunger Laleh. Och ungefär så är det väl ofta. Jag kan i alla fall identifiera mig mig känslan av att befinna mig i katastroftillstånd och nära total upplösning, för att en stund senare, sakta kunna återvända till min kropp och på darrande ben fortsätta min vandring. För varje gång lite skörare. För varje gång lite starkare. Och högst medveten om att jag lever. Det här med ångest

Det här med ÅNGEST

Det här med ångest är något som fascinerar mig. Speciellt den där typen av irrationell ångest, jag har själv lidit av den, som man inte vet var den kommer ifrån. Den liksom bara knackar på dörren, kliver in och våldgästar en ett par tre dagar. Även om jag upplever att jag har lämnat den där jobbigaste ångestperioden bakom mig, så är jag fortfarande nyfiken på den. För vad handlar det egentligen om? Den borde ju fylla ett syfte, eller? På en webbsida om psykologi läser jag att ett visst mått av ångest är en del av livet och fyller en viktig funktion, eftersom det är den starkaste drivkraft vi har för förändring, vare sig det är faktorer i omgivningen eller hos oss själva som vi måste ta itu m

© 2023 by Glorify. Proudly created with Wix.com