top of page

Den SKAPANDE svärtan


Jag brukar uppmuntra deltagarna på mina kurser att föra in lite mörker, eller skuggor, i sina bilder. Eller nästan tvinga dem att göra det eftersom fler av mina övningar bygger på att man grundar med lite svart. Jag vet dock att många inte tycker om mörkret, och några känner sig rent av provocerade. Att värja sig från mörkret på olika sätt i livet är naturligtvis inte alls konstigt, de flesta av oss vill ju ha det ljust och lätt omkring oss. Men att helt ta avstånd från mörkret, i bild så väl som i andra sammanhang, gör ofta upplevelsen mer platt. Där det finns ljus måste det finnas mörker. Eller som karaktären Emma inleder ett avsnitt i tv-serien ”Från Lark Rise till Candleford” (som råkade gå igång på min dator precis nu och gav mig uppslag till det här blogginlägget, ha ha): ”När jag var ung tyckte jag att solljus var något man kunde ta på, ett gyllene löfte om värme och lycka. Men där det finns solsken måste det också finnas skuggor. En påminnelse om att natten måste falla och kalla vintern komma. Om inte nu, så sen”.

I bildskapande behövs också ett mörker, om inte annat så för att fungera som en slags ankarfärg. Det hjälper till att ge djup, form och spänning, precis som i alla andra konstformer där man också arbetar med ljus och mörker, tänk bara på litteratur, musik, dans eller vad som helst. Mörkret har alltid sin givna plats, annars skulle historien som berättas bli helt ointressant. För allt vi skapar är en spegling av det som sker, inuti oss och utanför. Och där finns både ljus och mörker, som två sidor av ett mynt. Som dag och natt. Ljus och skugga. Det ena kan inte vara utan det andra. Så var inte rädd för mörkret i dina eller andras bilder, våga experimentera och leka med det och se vad det kan göra för ditt uttryck.

Vid vissa dystrare faser i livet kan det förstås vara svårt att balansera svärtan även i bilden. När du målar kan färgerna ha en tendens att bli mörka och smutsiga och ta över helt hur mycket du än försöker undvika det. Gör inte det. Undvik det inte alltså, utan fortsätt måla ur dig allt det där mörka. Släpp prestationen och tanken att bilden måste ”bli något”. Bara fortsätt måla ur dig mörkret. Jag lovar, det kommer att få dig att känna dig ljusare inombords. En del av det mörker du tampas med inuti kommer att förflyttas till papperet. Det fungerar lite som att rensa skiten ur avloppet. Därefter kan du kasta eller bränna dina mörka bilder. De har fyllt sin funktion. Prova sedan att måla ljuset och de rena färger du längtar efter. Det brukar gå mycket bättre sedan man ägnat sig åt lite rörmokeri och kan upplevas som en skön, balanserande övning.

Men återigen, vill du göra en intressant bild för andra att titta på, då behövs ofta både ljus och mörker.

Bilden ovan ”The Black Hole”, är en lek med lite mer nonfigurativa former. Jag tog en gammal påbörjad bakgrund som legat och skräpat ett tag och klottrade på med pennor av olika slag. Målade lite ljus på ett gammalt mörker, så att säga.

Ha en trevlig helg, och du som befinner dig i närheten av Sundsvall – välkommen till Svartvik i helgen! Där är det nu massor med aktiviteter, som marknad, teater, musik och förstås öppet i ateljéerna. Ikväll (lördag) kl 17.30 är du dessutom välkommen på grillfest hos oss på SV-ART (konstkollektivet som jag är med i). Ta med det du vill grilla och dricka. Vi håller med sallad, lite snacks och välkomstdryck :) Läs mer på SV-ART:s inbjudan på FB.

senaste inlägg

arkiv   

  • Facebook
  • Instagram
  • Pinterest Social Icon
bottom of page