Nothing EVER happens
Sommar, sommar, sommar! Det blir inte mycket målat nu, av flera olika skäl. Inte bara på grund av det faktum att sommaren därute lockar mer än inomhussittande med penslar, utan också för att jag är mitt uppe i en flytt och alltså har en hel del rensande och packande att ägna mig åt. Dessutom har jag redan flyttat in i det nya huset och alltså står jag med en fot i varje hem. Det gör att jag känner mig en aning kluven. Ändå blir det en liten sommarutställning, med vernissage nu på lördag, så om du har vägarna förbi är du hjärtligt välkommen till Made In Medelpad, som ligger på Trädgårdsgatan 18 i Sundsvall. Där kommer jag under juli och augusti att visa upp, och sälja, sådant som du får göra på mina kurser. Titeln på bilden ovan är Nothing Ever Happens. Den är gjord under en övning som jag kallar Story Telling Art, och ja, ungefär så ser det ut just nu när jag gör bilder. Jag har känt mig oerhört dragen till det mystiska, och gör helst inåtvända gestalter fångade i en gest av något slag och de får gärna vara genomskinliga, spruckna eller ha hål rätt genom kroppen. Det låter kanske lite sargat men för mig handlar det nog mer om ett andligt utforskande än att gestalta ett faktiskt fysiskt tillstånd, om du förstår vad jag menar :)
Det finns en låt som heter Floden, som Bo kaspers Orkester har gjort en version av på sitt album Redo att gå sönder. Av någon anledning kopplar jag ihop den med den här bilden.
Floden
Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt
Jag uppfylls av mildhet och frid när jag vadat ut i dess mitt
Och var gång som jag vågat att bada i den blir jag hel och ren
Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben
Nu undrar jag varför jag inte badar mer
Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig
Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig
För underligt
För underligt
Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp
När jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp
Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren
Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben
Nu undrar jag varför jag inte dricker mer
Varför, varför när jag vet att allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig
Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig
För underligt
För underligt
Jag vill trotsa det motstånd jag har att ta emot det som gör mig gott
Det kloka att gå runt och söka det som jag redan fått
Nu undrar jag varför jag inte badar mer
Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig
Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig
För underligt
För underligt