Det finns inga MISSTAG

Att det inte finns några misstag är ett mantra som ständigt upprepas inom art journaling-communityn. Och det är oerhört befriande när man till slut, efter mängder av motstånd, börjar inse att det faktiskt kan ligga en sanning i det. För när man inser att den bild man håller på med har förvandlats till en katastrof är det lätt att ge upp, riva sönder papperet och gå och sura. Men så dyker det där mantrat upp i huvudet och med ens så ser man att bilden ju har massor av möjligheter. Allt går ju att förändra, måla över eller användas på ett annat sätt än det man tänkt.

Det hände mig alldeles nyss. Jag hade gjort en bild som jag var hyfsat nöjd med, men så började jag peta med detaljer och snart hade jag kraschat själva huvudmotivet i bilden. Först blev jag uppgiven och började tänka sådana tankar som inte direkt gör att man tar nya tag. Som att ”fan vad dålig jag är”, ”varför håller jag på över huvud taget” och ”tycker jag ens att det här är roligt?”. Men så, gudskelov, så kom jag att tänka på det där, att ett misstag behöver inte betyda att det är kört, det är ju bara att använda det som utgångspunkt för något nytt. Så det gjorde jag och tänka sig, bilden blev ännu bättre än vad den hade varit från början. :)