KLIPPDOCKA eller rådjur

Ibland känner jag mig liksom inklippt i tillvaron. Som att jag borde vara någon helt annanstans än där jag för tillfället befinner mig. Väldigt sällan lyckas jag dock lista ut var detta andra ställe är. Den inre oron, eller rastlösheten, manar på och lurar mig bort från nuet. Får mig att jaga min egen svans.

Det här fick mig att tänka på klippdockor. Och rådjur. För finns det något djur som utstrålar en nästan magisk närvaro så är det rådjur. De tycks alltid vara exakt i stunden. Totala. Med en närvaro så vibrerande att de nästan blir osynliga.