Övergiven KONST

När jag hade min senaste utställning fick jag fantastiskt mycket feedback – väldigt kul och boostande. Två av besökarna hade dock invändningar, helt berättigade, mot min konst – de tyckte att den var för överarbetad. En av dem var lite mer finkänslig, så han lindade in det i en fråga – när ansåg jag att jag var klar med en bild? Jag svarade något i stil med att jag brukade känna mig klar med en bild först när jag inte orkade fortsätta med den längre. När jag liksom blivit mätt på den. Men att jag ofta fortsatte så länge att det i slutändan blev en helt annan bild än den jag avsett från början. Den andra besökaren var mer rakt på sak – jorå, rätt sjyssta bilder, men de är alldeles för överarbetade, sa han. Jag vet, svarade jag. Det är ett problem jag har.

Men så har jag har tänkt på det där efteråt, och insett att nej, ett problem kan jag faktiskt inte kalla det. Det handlar snarare om en inställning till konst, eller själva skapandet rättare sagt. För mig är skapandet en process, vilket gör att jag helt enkelt inte kan överge bilden innan jag har processat klart den. De gånger jag faktisk har lagt av ”i tid”, har jag upplevt att jag inte riktigt kan stå för dem. Som att jag inte fått in ”mig” eller min berättelse i bilderna, med följden att de känns ytliga och spekulativa.

Och för all del, kanske skulle jag vinna på att lämna dem i ett tidigare stadium, kanske skulle bilderna då kännas ”fräschare”, men syftet skulle bli något helt annat. För det djupaste syftet med mina bilder är inte att skapa en produkt som ”säljer” eller ens anses som ”bra konst”, vad nu det är. Det djupaste syftet för mig är resan, processen och allt det som jag upptäcker och lär mig på vägen. Och när man börjar betrakta bilder på det sättet, så känns begreppet ”överarbetad” inte längre så aktuellt. Dessutom gillar jag överflödet och alla små avtryck av olika tankegångar :) Det blir som en karta att följa och utforska.

Det är det här jag önskar förmedla i mina kurser – att ge sig hän åt den dynamiska processen med sina toppar och dalar i stället för att låsa sig vid föreställningen om en slutprodukt. För den låsningen, har jag upptäckt, snarare hämmar än gynnar kreativiteten, glädjen och lusten. Och den är ju det man vill komma åt!

”Art is never finished. It's just abandoned” Roxanne Coble

Nedanstående text, som jag tyvärr inte vet vem som har skrivit, beskriver spot on det jag försöker komma åt ovan :)

ART is...

what we call the thing an artist does.

It's not the medium or the price or if it hangs on a wall or you eat it.

What maters, what makes it ART, is that he person who made it overcame the resistance, ignored the voice of doubt and made something worth making.

Something risky.

Something human.

ART is not in the eye of the beholder.

It's in the soul of the Artist.