Processen som TRANSFORMERAR

Många som någon gång har försökt att föra dagbok vet hur svårt det kan vara att vara skrivandet trogen. Något händer på vägen som gör att det är lätt att fatta en smula avsky för den där boken och det som finns nedtecknat i den. Kanske en kladdig känsla av avsmak inför sina egna patetiska tankar. Varför blir det så? Ett svar kan vara att dagboken lätt blir en slags sopstation för misslyckanden, bitterhet, ält och negativa tankar över lag. Inte konstigt då att den börjar sända ut dåliga vibbar.

För att komma ifrån det skulle man förstås kunna bestämma sig för att bara skriva om positiva upplevelser, tankar och händelser. Men då skulle den å andra sidan förlora sin terapeutiska funktion – för ibland är det ju väldigt skönt att bara skriva av sig, för att sedan kunna släppa taget om det som snurrar i huvudet.

Det kan bli på precis samma sätt med en art journal. Man tycker att man bara producerar en massa skit som man inte orkar vara i närheten av sedan. Inte för att det spelar någon roll - en art journal SKA ju vara fri från prestation. Men ändå. Det går inte att komma ifrån att en bild som man gått in för att göra med liv och lust och som också faller ut väl, ger en väldigt angenäm tillfredsställelse och boostar självkänslan. För att inte tala om hur glädjande det kan vara att då och då bläddra igenom sin bok och bekräfta känslan av att man faktiskt besitter en skapande förmåga.

Så hur gör man då för att vända sina misslyckanden till framgångar? Man kör ett varv till!

För det finns inga misslyckanden i art journaling. Alla bilder kan återanvändas, förstärkas, renoveras, göras om och transformeras till något helt annat, om man så vill. Börjar du att se på bildskapandet som en process där det hela tiden tillåts hända nya saker i bilden, så kommer du inte att låta dig nedslås av en i ditt tycke tafatt skiss, disharmonisk komposition eller misslyckad färgblandning. I stället för att svära över din oduglighet, kasta skissboken i väggen och ge upp så kan du välja att se den bild du håller på med som ett underlag, en bakgrund, en intention eller helt enkelt bara slagg som du behöver få ur dig innan du kommer åt det där guldkornet du gräver efter.

Om du har tittat på mina tidigare blogginlägg så vet du att det under mina bilder i princip alltid finns en eller flera tidigare bilder som jag har dissat och därefter fortsatt att jobba med, i lager efter lager. Det här sättet att jobba i process främjar både en inre och yttre transformation eftersom allt som kommer ur dina händer faktiskt har betydelse. Blir allting bajsbrunt så blir det det av en anledning. Till slut kommer du att ha målat ur dig skiten, som till exempel kan handla om att du känner dig otillräcklig, omotiverad eller orkeslös, och så småningom börja blanda renare färger på din palett. Att skapa och använda färg ger nämligen energi. Och lust. Och tillfredsställelse. När du sedan reser dig upp och går därifrån så kommer du att märka att ryggen är rakare och stegen lättare.

Tips! Titta på den här letting go-videon med Kristal Norton. Den beskriver på ett befriande sätt hur processen kan se ut :)