Finurliga Funderingar
frågor och svar om bilder, kurser och skapande
Emellanåt händer det att det dimper ned det ett mejl med till exempel en fråga om en bild i vardande, det kan handla om behov av tips för att komma vidare eller lösa något annat dilemma i bilden. Eftersom många av de frågeställningar som kommer i är sådant som vi alla kan ställas inför lite då och då i skapandet, tänker jag att det kan vara kul och kanske lärorikt för andra att ta del av. Vi fastnar ju ofta i samma dilemman och vi lär oss av varandra. Därför lägger jag upp de frågor och svar som kommer in här, efter godkännande från frågeställaren förstås. Ser du en fråga som du gärna vill bidra med input till, skicka gärna in den så lägger jag upp.
För frågor och svar, mejla till Finurliga Funderingar
”Hur mycket gesso?
Fråga:
Hjälp! Jag tycker att det är svårt att göra ”vita”, ansikten [när man modellerar om ett ansikte med gesso]. Ska man ha väldigt tunn färg? Mina blir kritvita med penseldrag. Det ser förjävligt ut! Det ser så lätt ut när du gör det...
Svar:
Använd superlite gesso på torr pensel så att du i princip får gnugga in färgern. Prova dig fram så tills du hittar rätt mängd.
”Hur sätter man pris?”
Fråga:
En av mina bilder har en köpare, så roligt, men ännu mer ångestskapande. Aktiverar tankar som handlar om identitet, självkänsla, självförtroende...
Hur mycket tar du för en bild? Hoppas att du vill hjälpa mig med lite info. Det skulle betyda mycket.
Svar:
Att ta betalt är ett jäkelskap, i alla fall för mig som har otroligt svårt att ta betalt i alla lägen. Det är verkligen något jag behöver jobba på. Jag tycks aldrig bekväm med det och att hitta sin prisnivå verkar vara ett evighetsarbete. Beroende på storlek och vad jag själva tycker om just den bilden jag ska sälja så generellt brukar jag ta mellan 900 och cirka 3 000 kronor, det beror så på. Det finns liksom inget svar på den frågan, för allt beror ju på köparen och hur villig den är att betala. Ibland säljer jag, ibland är det ingen alls som köper, så det är svårt att läsa av ”marknaden”. En del säger att jag är för dyr, andra säger att jag är för billig, och vem ska man lyssna på? Tyvärr, jag kan nog inte komma med mer hjälp än så. Lycka till och vad kul att du har köpare :)
”Vilket lim ska man använda?”
Fråga:
Jag undrar vilket lim du rekommenderar? Har använt Decoupage mat (Scherning) men ville prova annat och köpte Matt gel (Winsor o Newton). Men det ska väl vara Matt gel non loss of colour dept? Vad är skillnaden? Hon i butiken sa att båda var lika men jag tror det kanske blev fel...
Svar:
Jag brukar använda Liquitex eller Windsor&Newton Matte Gel Medium, jag tycker att de båda är bra och ungefär likvärdiga. Den där varianten ”non loss of colour dept” tror jag aldrig att jag har stött på... om det inte är något finstilt som står på burkarna som jag inte har sett. Här ser du i alla fall en bild på en gel som jag brukar använda :) Jag gissar att non loss of colour dept-varianten inte gör färgen mer transparent, eller pigmentsvag, om man använder den för att blanda i akrylfärgen, vilket ju gelen egentligen är avsedd för. Men jag har aldrig använt den så utan bara som collagelim.
måla med ”fel ”hand” och kanske till och med blunda samtidigt. Kontrasterna mellan den realistiska gatlyktan och scribblet kan bli riktigt intressant och säkert väcka nya impulser om hur du kan gå vidare. En horisontlinje kan också ge dig en impuls om vad som till exempel skulle kunna finnas längre bort i bilden, när du ger den lite mer djup. Undervärdera inte din första impuls - den kan vara nyckeln :) Och så har vi det här med kill your darlings. Den där snygga gatlyktan står där lite som en vaktpost och är sträng, så varför inte attackera den? Då kanske den går med på att släppa in dig i bilden igen ;)
Och det där med driv, kreativitet och kunnande — det handlar inte så mycket om det som att helt enkelt våga. Våga experimentera, våga förstöra, våga pröva nytt och utforska. Och känns det som att det går åt helvete, tänk på att en bild med många lager oftast brukar blir väldigt intressant i slutändan. Varenda lager, även om det har kommit dit i ren frustration, bidrar till bilden.
Så på frågan hur du kommer vidare och låser upp ditt sinne är helt enkelt att försöka sluta kontrollera det :) Var vild! Det fins ingenting att förlora.
”Finns det en manual?”
Fråga:
Jag är sugen att börja på egen hand har du en enkel lista typ 1. täck med ....
2. måla 30 % ljust 80% mörkt
3. riv lappar klistra
4. fundera var motivet ska vara
5. lägg horisont eller vad det heter... har du en enkel påminnelse lapp om alla steg. jag kan uppleva att någonstans halvvägs vet jag inte riktigt nästa steg och då tappar jag sugen...att fullfölja för jag vet inte riktigt hur.. är du med mig ???
Svar:
Egentligen finns det ju ingen ”manual” med den här tekniken, det handlar om att göra vad man känner för. Det finns inga regler, utan allt är tillåtet! Det är det som är så befriande, till skillnad mot till exempel akvarell eller olja där man för att få fram det bästa av materialets fina egenskaper kan behöva förhålla sig till vissa ”regler”. Inom mixed media är det precis tvärtom, här bryter vi mot alla regler :) Du kan måla, klistra collage, rita, måla, klottra, klistra igen, måla etc i flera olika lager och huller om buller tills du själv känner att det känns bra.
När du känner att du börjar tappa sugen - försök komma underfund med vad det beror på. Lägger du band på dig själv? Eller öser du på för mycket av ”samma” så att bilden kanske blir platt eller enahanda? Tänk på att variation skapar liv, och då menar jag variation i form och linje, som mjukt och hårt, tjockt och tunt, ljus och mörker. Variation i färger är också häftigt, men känner man sig osäker på färger kan det vara lättare att hålla sig till en begränsad färgskala till att börja med. Som svart, vitt och två färger till. Sedan blandar man dessa med varandra för att få olika valörer som ändå harmonierar.
När jag gör bilder för mig själv så brukar jag inte ha någon direkt plan eller förutbestämd formula att skapa efter, utan jag går på magkänslan. Provar det jag känner för. Blir det katastrof, vilket det väldigt ofta blir, så fortsätter jag bara, vilket resulterar i att under mina färdiga bilder finns det ofta ett otal andra bilder. Det blir som en underliggande berättelse om min egen process, som ingen kanske direkt ser, men som ändå gör sitt jobb därunder. För utan varje ratat skikt hade jag inte kunnat ta mig vidare till nästa skikt, om du förstår vad jag menar.
När jag gör övningar för att lära ut på mina kurser är det en annan sak, då vet jag exakt steg för steg vad som ska komma härnäst. Men det är ju bara för att det ska vara möjligt att lära ut en slags metod. Min tanke är att deltagarna ska kunna ta till sig den som en kickstart för att lära känna materialen och verktygen och sedan go crazy :D Som i allting annat så handlar det om trial and error och öva, öva, öva! Det där med 40 000 timmar, du vet, ha ha.
”Hur kommer jag vidare?”
Fråga:
Jag önskar att jag hade ditt driv, din kreativitet och ditt kunnande. Den här bilden (början till en) fick sin bakgrund i slutet av sommaren 2018. Tänkte mig ett plank eller en stenvägg. Sedan dröjde det till andra veckan i januari 2019 innan början på en gatlykta tog form. ...och därefter tog det stopp. Det finns lika mycket yta till att göra något med. En affisch? Det här är ju en canvasduk och därför fungerar ju inte riktigt de metoder du lär ut, men ändå.
Hur kommer jag vidare? Hur låser jag upp mitt sinne?
Svar:
Jag funderar lite på vad det är som inte fungerar för att det är en canvas? Men oavsett det så känns det som att du har fastnat i vad resultatet ska bli, istället för att ”go with the flow” och låta det bli vad det blir. Det är ju väldigt lätt att fastna i resultattänk, speciellt som om man har gjort något som ser bra ut (som den här bakgrunden) och som man inte vill ”förstöra”. Ibland kan det hända grejer om man låter bilden vila ett tag, men den här har ju vilat ett tag nu ;)
Så om det här var min bild skulle jag gör något helt oväntat för att ta mig ur blockeringen, som att rita eller